Mordet på statsminister
Olof Palme

En sammanfattning av mordet på Sveriges statsminister Olof Palme och den 34 år långa polisutredning som följde.

Den 28 februari 1986, runt klockan elva på kvällen, lämnade statsminister Olof Palme biografen Grand i centrala Stockholm tillsammans med sin fru Lisbet och sonen Mårten med flickvän. Efter ett kort samtal utanför biografen började Olof och Lisbet Palme promenera söderut längs Sveavägen, mot deras bostad i Gamla stan. Efter att par hundra meter korsade de gatan till den östra trottoaren då Lisbet ville titta i ett skyltfönster. De fortsatte sedan söderut längs Sveavägen.

När Olof och Lisbet passerade inredningsbutiken Dekorima (som numera heter Kreatima) och nådde korsningen mellan Tunnelgatan och Sveavägen kom en man upp bakom paret. Han avfyrade två kulor. Den första träffade Olof Palmes rygg på 140 centimeters höjd och genomborrade matstrupen, luftstrupen, stora kroppspulsådern och bröstbenet innan den lämnade hans kropp. Den andra kulan, som avfyrades någon sekund senare, missade Lisbet Palmes kropp med en hårsmån. Sjukhuspersonal upptäckte senare att kulans linje hade löpt parallellt med hennes rygg och lämnat rispor på skulderbladen. Man antog att Lisbet vände sig om i samma ögonblick som kulan avfyrades.

Någon sekund efter att pistolen avfyrades började gärningsmannen springa österut längs Tunnelgatan, upp för trapporna och vidare österut längs David Bagares gata. Här gjorde två bekanta, Nieminen och Zahir, den sista säkra iakttagelsen av Olof Palmes mördare. Han passerade paret på motsatt sida av trottoaren. Nieminen och Zahir blev medvetna om att ett mord hade begåtts först när de nådde trappkrönet på Tunnelgatan och mötte poliser från den piket som precis hade anlänt till mordplatsen. När poliserna började ta upp jakten på gärningsmannen hade han redan försvunnit.

“Ett par minuter efter midnatt, den 1 mars 1986, dödförklaras Sveriges statsminister Olof Palme på Sabbatsbergs sjukhus.”

Klockan är uppskattningsvis 21 minuter över elva på kvällen. En grupp förbipasserande har samlats i en cirkel runt Lisbet Palme, som knäböjer vid sin blödande make. En ung sjuksköterskestudent vid namn Anna Hage försöker ge honom hjärt- och lungräddning. En ambulans som passerar platsen av en slump stoppas av en fotgängare. 23:28, uppskattningsvis sju minuter efter att skotten avfyrades, kontaktar ambulanspersonalen larmcentralen och meddelar att en skottskadad man är på väg till Sabbatsbergs sjukhus tillsammans med sin fru. De blir medvetna om vem han är först när de anländer till sjukhuset, tre minuter senare.

Ett par minuter efter midnatt, den 1 mars 1986, dödförklaras Sveriges statsminister Olof Palme på Sabbatsbergs sjukhus.

Tunnelgatan i Stockholm.

Tunnelgatan i Stockholm.

1986

Victor Gunnarsson

Det dröjde bara dagar innan Palmemordet fick sin första misstänkta gärningsman: en högerextrem Palmekritiker från södra Sverige.

Redan dagen efter mordet fick polisen ett tips om en man som hette Victor Gunnarsson. En ung kvinna hade vid 22:00-tiden på mordkvällen besökt ett café vid namn Mon Chéri tillsammans med två väninnor, där de hade kommit i kontakt med en man som uttryckte ett starkt hat gentemot Olof Palme. Innan han gick gav han dem ett visitkort med hans telefonnummer och namn. Ett flertal liknande tips strömmade in under utredningens första dagar. Den 8 mars 1986 hämtades Victor Gunnarsson till Stockholms polishus på Kungsholmen för förhör.

Victor Gunnarsson föddes och växte upp i södra Sverige, och var tidigt engagerad i politik och samhällsfrågor. Han följde upp en vapenfri tjänstgöring i det militära med diverse anställningar som väktare och lärare, och hade även rest mycket och talade ett flertal språk. Personer från Victor Gunnarssons bekantskapskrets beskrev honom som ”snäll” och ”ofarlig”, men också som ”lättledd”, ”verklighetsfrånvarande”, ”fantiserande”, ”sjukligt ljugande” och ”manodepressiv”. Victor Gunnarsson var också medlem i Europeiska arbetarpartiet; en organisation som var öppet kritisk mot Olof Palme.

Victor Gunnarsson, också känd som 33-åringen.

Victor Gunnarsson – för svenska folket bättre känd som 33-åringen.

Polisen bedömde de uppgifter som Victor Gunnarsson lämnade i förhöret som osäkra, och vid senare vittneskonfrontationer pekades han ut av vittnen från Tunnelgatan och biografen Grand. Kriminaltekniker vid Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) upptäckte dessutom spår på Victor Gunnarssons jacka som tydde på att han nyligen hade avfyrat ett vapen. Det gick dock inte att fastställa huruvida det vapen som Victor Gunnarsson hade använt var av samma typ som det som hade använts vid mordet av Olof Palme.

“I december 1993 hittades Victor Gunnarsson nästan nakna kropp cirka 30 mil från hans lägenhet i Salisbury, North Carolina.”

Victor Gunnarsson försattes på fri fot den 16 mars, men tipsen om hans uttalade hat mot Olof Palme fortsatte att strömma in. K.G. Svensson, förundersökningsledare för spåret, tillsatte en speciell grupp utredare som skulle fortsätta granska Victor Gunnarsson. Med tiden visade sig dock slutsatserna från SKL vara icke-avgörande, och trots de många vittnesmål som beskrev Victor Gunnarssons hat mot Olof Palme hittades inget konkret som tydde på att han var skyldig till mordet. Förundersökningen mot Victor Gunnarsson lades ned den 16 maj 1986.

1986

Kurdspåret

Det första centrala spåret i utredningen var Kurdspåret – ett spår som slutade med flera högt uppsatta regeringsmedlemmars avgång.

Tidigt i utredningen började spaningsledningen få intresse för PKK; en kurdisk organisation som slogs (och slåss) för ett fritt Kurdistan. I mitten av åttiotalet hade ett antal PKK-avhoppare i Sverige mördats, och delvis på grund av morden hade den sittande regeringen – ledd av Olof Palme – valt att terroristförklara organisationen. Med stöd av den dåvarande utlänningslagen kunde medlemmar i PKK därigenom deporteras från Sverige. Utifrån det ansåg utredarna att PKK hade motiv till att mörda Palme.

Under de närmaste månaderna efter mordet förhördes en mängd privatpersoner som misstänktes ha anknytningar till organisationen. Spaningsledningen fick även tips om att svenska PKK-medlemmar hade förvärvat ett handeldvapen kort innan mordet på Olof Palme, och att de hade gjort yttranden som antydde att de hade varit inblandande i mordet. I slutet av juli 1986 seglade ”Kurdspåret” upp som polisutredningens huvudspår. Kort därefter började spaningsledningen planera för ett större tillslag mot privatpersoner med anknytning till organisationen.

Hans Holmér, spaningsledare för Palmeutredningen fram tills februari 1987.

Hans Holmér, spaningsledare för Palmeutredningen fram tills februari 1987.

Tillslaget genomfördes tidigt på morgonen den 20 januari 1987. Den slutliga listan över tillslagsobjekt innehöll 22 namn, och samtliga personer hämtades in för förhör. Tillslaget blev dock resultatlöst. Majoriteten av personerna som hämtades in på förhör släpptes inom några timmar, och inom ett par dagar hade samtliga personer släppts på fri fot. Månaden därpå, i februari 1987, beslutade regeringen att utredningsarbetet skulle omorganiseras. I samband med omorganisationen förlorade PKK sin status som utredningens huvudspår.

Omorganisationen innebar också att spaningsledare Hans Holmér förlorade ansvaret för utredningen, och han lämnade samtidigt sin tjänst som länspolismästare i Stockholm. Efter pensionen skrev han boken Olof Palme är skjuten! som beskriver Palmeutredningens första år. Han blev senare en framgångsrik författare av detektivromaner.

PKK-spåret var dock inte dött ännu. Hans Holmér var god vän med Ebbe Carlsson, förlagsdirektör hos Bonnier, som hade blivit intresserad av utredningen och ansåg att spaningsledningen övergav PKK-spåret för lättvindigt. Med tysta medgivanden från bland annat säkerhetspolischef Sune Sandström och rikspolischef Nils Erik Åhmansson påbörjade Ebbe Carlsson en privatundersökning med fokus på organisationen. Han tog initiativ till illegal avlyssning av personer som han trodde hade anknytning till mordet, och genom kontakterna hos polisen fick han tillgång till hemliga dokument från den officiella utredningen, en civil polisbil och en personlig livvakt.

“Ebbe Carlsson avslöjade att han hade AIDS, och blev därigenom en av de första kända svenskar att gå ut med att ha sjukdomen.”

Bubblan sprack i början av juni 1988, när Ebbe Carlssons privatspaning blev avslöjad i Expressen och tullen i Helsingborg stoppade Ebbe Carlssons livvakt med illegal avlyssningsutrustning i bakluckan. Under de närmaste dagarna avslöjade media att Ebbe Carlsson hade fått stöd av ett flertal högt uppsatta regeringsmedlemmar. Bland dem fanns justitieminister Anna-Greta Leijon, som hade skrivit ett rekommendationsbrev till Ebbe Carlsson vilket skulle öppna dörrar för efterforskningar i Storbritannien. Leijon var en av många politiker som tvingades avgå i samband med avslöjandet. Ebbe Carlsson själv dömdes för varusmuggling 1990.

Den 30 november 1991 avslöjade Ebbe Carlsson att han var sjuk i AIDS, och blev därigenom en av de första kända svenskar att gå ut officiellt med att han hade sjukdomen. Ebbe Carlsson gick bort på Huddinge sjukhus den 3 augusti 1992, 44 år gammal. Hans Holmér höll ett minnestal vid begravningen.

Ebbe Carlssons liv skildrades i den mycket sevärda dokumentären Ebbe The Movie från 2009.

Ebbe Carlssons liv skildrades i den mycket sevärda dokumentären Ebbe The Movie från 2009.

1988

Christer Pettersson

För vissa är han mördaren som kom undan. För andra är han en tacksam syndabock för en mordutredning på jakt efter en utväg.

Polisen visade tidigt intresse för Sollentunabon Christer Pettersson. Den 28 maj, två månader efter mordkvällen, hördes han om sina förehavanden på mordkvällen. Ett år senare, i början av 1987, började polisen få tips om att Christer Pettersson liknade den fantombild som polisen hade publicerat. När spaningsledningen började fokusera på kvarteren kring mordplatsen i slutet av 1988 blev Christer Pettersson åter aktuell. Han hämtades in för förhör den 14 december 1988, och fick samtidigt delta i en serie vittneskonfrontationer med bland annat Mårten Palme, Olof Palmes son.

Konfrontationen spelades in på film, och när Lisbet Palme fick se videoinspelningen pekade hon ut Christer Pettersson som sin makes mördare. Christer Pettersson häktades strax därefter.

Christer Pettersson (nummer 3) i vittneskonfrontationen.

Christer Pettersson (nummer 3) i vittneskonfrontationen.

I juli 1989 dömdes Christer Pettersson för mordet på statsminister Olof Palme av en oenig tingsrätt. Tingsrättens tre nämndemän ansåg att han var skyldig till mordet, medan de två lagfarna ledamöterna frikände honom. Christer Pettersson överklagade domen till hovrätten, som tog upp fallet i oktober 1989. Under domstolsförhandlingarna erkände Lisbet Palme att hon hade haft förkunskap om att polisen hade häktat en alkoholist från Sollentuna innan hon pekade ut Christer Pettersson i vittneskonfrontationen. I samband med konfrontationen sa hon också att “man ser ju vem som är alkoholist”. Den 2 november 1989 lät Svea hovrätt meddela att Christer Pettersson hade försatts på fri fot och frikänts från anklagelserna för mordet på Olof Palme. Riksåklagaren valde att inte överklaga domen. Den vann laga kraft den 1 december 1989.

Misstankarna mot Christer Pettersson kvarstod, trots hovrättens frikännande. Palmegruppen fortsatte att undersöka de Christer Pettersson-relaterade tips som strömmade in till utredningen, även om gruppens arbete fortskred med mindre intensitet än tidigare. När förundersökningsgruppen fick ny ledning 1996 började man åter fokusera på Christer Pettersson. Man behandlade de tips som hade inkommit sedan hovrättens beslut, och frågan om man skulle begära resning till högsta domstolen började diskuteras under senhösten 1996. Den dåvarande riksåklagaren, Klas Bergenstrand, ansåg dock att det inte fanns tillräckligt mycket material.

Våren 1997 inkom nya tips till utredningen. Riksåklagaren beslutade att de nya tipsen, och tipsen som hade inkommit sedan hovrättens beslut i slutet av 1989, var tillräckligt omfattade för att motivera en begäran om resning hos högsta domstolen. Högsta domstolen avslog deras ansökan i maj 1998. Avslagsbeslutet var enhälligt, men vad gällde motiveringen till avslaget förekom skiljaktiga meningar. Trots högsta domstolens avslag sade förundersökningsledningen att utredningens intresse för Christer Pettersson kvarstod.

Den 2 november 1989 lät Svea hovrätt meddela att Christer Pettersson hade försatts på fri fot och frikänts från anklagelserna för mordet på Olof Palme.

Den 15 september 2004 greps Christer Pettersson i Sollentuna centrum. Han fördes till Karolinska sjukhuset i Stockholm för att få en skada i armen kontrollerad. Efter att skadan – en fraktur – hade behandlats skickades Pettersson till beroendeakuten på St. Görans sjukhus. När han lämnade beroendeakuten morgonen därpå halkade han på en isfläck, föll och slog huvudet i asfalten. Christer Pettersson återfick aldrig medvetandet. Han avled på Karolinska sjukhuset klockan 12:55 den 29 september 2004.

Dåvarande statsminister Göran Persson kommenterade hans bortgång med orden “Det är ett tragiskt liv som nu har kommit till sin ände.”

2020

Stig Engström

Den 10 juni 2020 avslöjade Palmegruppen att man misstänkte att Stig Engström – också känd som “Skandiamannen” – mördade Olof Palme.

Misstankarna presenterades på en drygt två timmar lång pressträff med Palmegruppens spaningsledare Hans Melander och åklagare Krister Petersson. Då Stig Engström avled år 2000 meddelade Melander och Petersson även att förundersökningen läggs ner, 34 år efter att Olof Palme mördades. Under de 34 åren har polisutredningen vuxit till den största i Sveriges historia och en av de största i världen. Över 90 000 personer har förekommit i utredningen, 10 000 personer har förhörts, 22 430 olika spår har undersökts, och 788 vapen har testskjutits.

Stig Engström var en grafiker och reklamkonsult som enligt åklagare Krister Petersson rörde sig “i vad man kalla Palmekritiska kretsar”. Han hade en viss vapenvana då han tidigare hade varit medlem i en skytteklubb, och han hade tillgång till vapen genom en vän som var vapensamlare. Engström var anställd på Skandias huvudkontor strax intill mordplatsen när Palme mördades, och förekom tidigt i utredningen som ett vittne under mordnatten. Hans vittnesmål stämde dock inte med de som lämnades av övriga vittnen.

Redan 1986 diskuterades Stig Engström som en möjlig gärningsman av medlemmar i polisutredningen, men han lades åt sidan utan att utredas närmare. Under pressträffen riktade åklagare Krister Petersson hård kritik mot den ursprungliga polisutredningen och dess spaningsledare Hans Holmér, som enligt Petersson inte ville distraheras från PKK-spåret. I en promemoria från februari 1987 lades Stig Engström “ad acta” – åt handlingarna. Samma månad avgick Hans Holmér som spaningsledare för utredningen.

Stig Engström

Stig Engström, även känd som “Skandiamannen”.

I början av 2016 gick merparten av Palmegruppens medarbetare i pension, och nya medarbetare rekryterades. Åklagare Krister Petersson började leda utredningen år 2017. En ny genomgång av materialet i utredningen påbörjades, och Stig Engströms avvikande vittnesmål gjorde honom intressant.

I förhör och i intervjuer med medier uppgav Engström att han hade försökt rädda livet på Olof Palme efter skjutningen, att han pratade med Lisbet Palme under mordnatten och att han hade visat poliser i vilken riktning gärningsmannen hade flytt. De redogörelserna styrktes inte av övriga vittnen eller av de poliser som var på plats vid mordplatsen. Stig Engströms utseende vid den tiden stämmer även med signalementen som övriga vittnen gav av mördaren: mörk rock, keps eller mörk mössa, och en handledsväska.

Palmemordet: Den osannolika mördaren

Palmemordet: Den osannolika mördaren, av Thomas Pettersson.

En annan som intresserade sig för Stig Engström var journalisten och författaren Thomas Pettersson, som efter tolv år av efterforskningar pekade ut honom som Olof Palmes mördare i en serie av reportage i Magasinet Filter. Reportagen följdes av boken Palmemordet: Den osannolika mördaren år 2018. Thomas Pettersson var i kontinuerlig kontakt med Palmegruppen sedan han först kontaktade dem om Skandiamannen år 2011.

Palmegruppen har inte lyckats koppla något specifikt vapen till Stig Engström på mordnatten. Enligt spaningsledare Hans Melander har Nationellt forensiskt centrum också kommit fram till att det idag är “svårt eller omöjligt” att koppla ett specifikt vapen till de två kulor som hittades på mordplatsen. Det har gått så lång tid sedan de kulorna avlossades att mordvapnet troligtvis skulle lämna andra spår på kulor om det provsköts idag.

Trots bristen på ett mordvapen sa åklagare Krister Petersson på pressträffen att det “inte går att komma runt Stig Engström som en misstänkt gärningsman”, och att det “fanns tillräckliga omständigheter för att han skulle ha blivit häktad” om Petersson hade varit utredningens åklagare för 34 år sedan. Baserat på Engströms villighet att medverka i medierna efter mordet tror Palmegruppen att det är osannolikt att han var en del av en konspiration.

I en intervju med DN sa Olof Palmes son, Mårten Palme, att han var besviken över bristen på ny teknisk bevisning men att han och hans bröder tror att Stig Engström är gärningsmannen. “Det är klart att man får leva med att det fortfarande finns en osäkerhet om det stämmer, men det är så långt man kan komma.” Statsminister Stefan Löfven sa att det inte är regeringens roll att recensera åklagarens slutsatser, men att “det allra bästa hade varit teknisk bevisning, någon som hade kunnat visat att det blivit en fällande dom”.

Kriminologen Leif GW. Persson riktade kritik mot att Palmegruppen pekade ut Stig Engström utan att kunna stärka det med ny bevisning, och menade att “bättre mylla än så här finns inte för konspirationsteoretiker”. Hans bild delades av privatspanarna och författarna Lars Borgnäs och Gunnar Wall. “Det är en total brist på uppgifter som knyter Skandiamannen till mordet. Jag tycker det är anmärkningsvärt att man pekar ut en namngiven, därtill död person, utan att ha mer på fötterna”, sa Lars Borgnäs.

34 år efter att Olof Palme sköts i ryggen vid korsningen mellan Tunnelgatan och Sveavägen är Palmeutredningen nedlagd. Vissa kommer att acceptera Palmegruppens slutsats att Stig Engström är gärningsmannen. Andra kommer att hålla fast vid Lisbet Palmes utpekande av Christer Pettersson. Många kommer att fortsätta tro att mordet är ett resultat av en större konspiration. Kanske med Sydafrikas regering, högerextrema falanger inom den svenska polisen, eller den nordamerikanska säkerhetspolisen bakom kulisserna.

Palmeutredningens nedläggning är ett avslut, men inte det avslut som många hade hoppats på. Mordet på Olof Palme förblir en gåta utan säkra svar. Ett sår i svensk historia som aldrig kommer att läka.

Böcker om
Palmemordet

Rekommenderad läsning för dig som vill veta mer om mordet på Sveriges statsminister.

Den osannolika mördaren: Skandiamannen och mordet på Olof Palme, av Thomas Petterson Mordgåtan Olof Palme: makten, lögnerna och tystnaden, av Gunnar Wall Konspiration Olof Palme: mordet, politikern och hans tysta fiender, av Gunnar Wall Olof Palme och Sydafrika: en bok om den sydafrikanska apartheidregimens koppling till mordet på Olof Palme, av Sten Flygare Underbara dagar framför oss: en biografi över Olof Palme, av Henrik Berggren Ingen kommer undan Olof Palme, av Göran Greider När vinden vände: Olof Palme 1969-1986, av Kjell Östberg Det dunkelt tänkta: konspirationsteorier om morden på John F. Kennedy och Olof Palme, av Erik Åsard Blood on the Snow: The Killing of Olof Palme, av Jan Bondeson Olof Palme: med verkligheten som fiende, av Claes Arvidsson